|
“Jag har märkt att fler och fler intresserar sig för militära kikare, inte minst pa detta forum. Jag tar mig därför friheten att lägga ut en text som jag skrivit för ett klubblad. Jag tycker att det är viktigt att Georg Vogl och hans insats för svensk optitsk industri inte glöms bort.
Nife
De flesta som har gjort militärtjänst i Sverige har kommit i kontakt med kikare eller annan optisk materiel tillverkad av firman Nife. Jag tror dock inte att så många känner till något om företagets bakgrund och tänkte att en kortfattad historik kan vara av intresse.
Namnet Nife kommer av grundämnesbeteckningarna Ni för nickel och Fe för järn och syftar på deras användning som elektroder i batterier. Nuförtiden används nästan bara startbatterier med blyelektroder, men före 2:a värdskriget var även nickel-järnbatterier vanliga. De fungerade tydligen också bra, för jag har hört påståendet att de ryska stridsvagnarna vid Stalingrad, med sådana batterier, startade vid -40 grader men det gjorde inte tyskarnas som hade blybatterier. Hur som helst, företaget Svenska Ackumulator AB Jungner tillverkade framgångsrikt dessa batterier och hade dotterföretag i många länder.
Som många andra större företag på den tiden sysslade man också med mycket annat och hade t.ex. köpt en finmekaniskt verkstad i Stockholm (Svenska AB Logg). Hur denna firma sedan omvandlades till en optisk industri är en märklig historia där två unga tjecker spelar huvudrollen: Georg Vogl och Leon Kauders.
De båda arbetade på Srb a Styrs i Prag, ett på den tiden välkänt företag som tillverkade kikare och andra optiska produkter. Jungner hade ett dotterbolag i Prag och hade också agenturen för Srb a Styrs i Sverige. Man hade bl.a. sålt en del kikare till svenska försvaret som vi samlare stöter på ibland. När tyskarna marscherade in i Prag i mars 1939 tog Georg Vogl kontakt med Gillis Rosborg, konsul och chef för Jungnerbolaget i Prag. Eftersom Vogl och Kauders var judar sökte de en flyktmöjlighet undan tyskarnas förföljelser. Rosborg skrev ut en beställning på 1000 kikare 7X50. Enligt uppgörelsen skulle kikarna levereras i delar och montaget skulle ske i Stockholm. På så sätt fick Vogl och Kauders utresetillstånd för att organisera monteringen och kunde resa till Sverige.
När de båda 26-åriga tjeckerna anlänt till Stockholm började de på eget bevåg förhandla med Jungnerbolaget om en licenstillverkning av Srb a Stys produkter i Sverige. Behovet av optisk materiel till svenska försvaret var enormt, Sverige försökte att snabbt rusta upp det försvar man under 20- och 30-talet försummat. Jungnerbolaget såg goda förtjänstmöjligheter och organiserade tillverkningen i lokalerna i Stockholm.
I sina memoarer ”Om linser och människor” skildrar Georg Vogl sina upplevelser under denna hektiska tid. Han berättar bl.a. om hur svårt det var att utbilda arbetare för linssliperiet, kärnan i verksamheten, om man vill framställa användbar optik. Intressant är kanske också att Vogl betecknar Sverige på denna tid som, ”ett teknologiskt u-land”. Något som vi kanske har svårt att förstå idag. För övrigt, om någon vill läsa en välskriven och rolig memoarbok skriven av en insider inom svensk rustningsindustri, kan jag varmt rekommendera Vogl´s bok.
Nu till produkterna. Nife´s största beställare var naturligtvis svenska försvaret. Man gjorde avståndsinstrument, riktinstrument till ksp, grk och kanoner, reflexsikten till lvkanoner och flygplan bara för att nämna några produkter. Jag har en lista över Nifes produktion för försvaret. Den omfattar 47 olika instrument och jag tror inte att den är komplett. Vogl´s första kikarkonstruktion i Sverige blev en observationskikare för luftvärnet kallad OLA1 (1940). Det är en stor stativkikare med takkantsprismor (svårt att slipa). Förstoring 8x med 50mm objektiv. Till kikaren hör en förvaringslåda och ett stativ med vagga. Jag blev förvånad över kikarens kvalitet första gången jag fick möjlighet att prova ett exemplar. 303 st OLA 1 följdes av en andra beställning OLA 2, 767 st (1944), totalt 1070st.
Jag har redan nämnt att försvaret hade ett stort behov av kikare. Man beställde t.ex. år 1940 27750 st enkel och dubbelkikare 6x30 från nazityskland (tillverkare Zeiss, Hensold, Busch och Spindler&Hoyer). Dessa ingick i ett hemligt avtal där Sverige 1940-1945 köpte krigsmateriel av Tyskland till ett värde av 218 miljoner kronor, det lär i dagens penningvärde motsvara 3,7 milliarder. Förutom optisk matriel köptes t.ex. haubitser, kulsprutegevär, flygplan och terrängbilar. Sverige betalade till hälften med guld och fria valutor och till andra hälften genom byteshandel med bl.a. järnmalm, papper och trä, den s.k. clearingen. En beställning på kikare 6x30 gick också till de svenska företagen Nife och AGA, totalt 7100 st om jag har tolkat materialet pa Krigsarkivet rätt. För AGA´s del verkar leveransen ha omfattat 2500 dubbelkikare och troligen var dessa de enda kikare detta företag har producerat. Nife producerade 3100 enkel och 1500 dubbelkikare vid denna beställning men tillverkade därefter fler även efter kriget. De tyska kikarna och den första beställningen hos Nife och AGA är märkta med årtalet 1942.
Nife har även tillverkat en kikare 7x50 (ev. också som 10x50) i Porro II-konstruktion för marinen. Kikarna är identiska med de som påträffats i Europa märkta Srb & Stys och troligen hade Vogl ritningarna med sig när han kom till Sverige. Porro II kikare har ett typiskt långsmalt och elegant utseende. De är mycket välbalanserade och angenäma att hålla, men den egentliga avsikten med konstruktionen är att få en ljusare bild genom mindre antal reflektioner pa ljusets väg genom kikaren. Innan antireflexbehandling blev vanlig tillmättes detta stor betydelse. Tillverkningsmetoden var dyrbar och den användes huvudsakligen för militärkikare avsedda för marint bruk. Värda att nämna är de Porro II-kikare som Zeiss tillverkade för Kriegsmarine, speciellt 8x60 modellerna, som anses vara de bästa kikare som någonsin framställts och betingar mycket höga priser på samlarmarknaden.
Nife tillverkade en kopia på den mest berömda av de ovan nämnda Zeisskikarna, den s.k. 8x60 Deck Mounted. Till utseendet är den nästan identisk med förebilden, men i linskonstruktionen skiljer de sig lite. Georg Vogl hade tillbringat 3 år hos Zeiss i Jena under sin utbildning och detta förklarar väl hans goda kunskaper om Zeiss konstruktioner. Troligen är dessa kikare tillverkade efter kriget eftersom Zeiss förlorade alla patenträttigheter i samband med Tysklands kapitulation. Antagligen är sammanlagt ett hundratal tillverkade i två serier en c:a 1946-47 och en 1951.
Även efter kriget fortsatte uppdragen från försvaret att rulla in. De 7x50 Porro II jag nämnde ovan har jag påträffat med svenska Flottans märkning och årtal 1947-49. Hemvärnet lär ha beställt en 9x45 i början på 50-talet. Man har använt en 6x30 kikarkropp och satt på ett större objektiv för att få ökad ljusstyrka och förstoring. En sådan kikare har jag hittills aldrig stött på.
Under slutet av 50- och början på 60-talet verkar konkurrensen från bl.a.Västtyska Zeiss ha blivit övermäktig, för försvarets beställningar gick utomlands. Vid denna tid hade försvarsmakten tydligen fortfarande gott om pengar och kunde köpa det bästa som fanns på marknaden. Zeiss Oberkochen 6x30B, 7x50BA samt Swarowski 7x42 är exempel på detta. Jag har inget exakt årtal när Nife gav upp sin produktion av kikare men det verkar ha varit i början av 60-talet. En intressant detalj som avslutning. För den svenska FN-bataljonen i Kongo konstruerade Georg Vogl en mycket robust 6x30 kikare. Kikaren var gummiklädd och monteringen av prismor gjordes framifrån, genom objektivöppningen, allt för att den skulle bli så tät som möjligt. En försöksserie på 50 st togs fram och användes i Kongo men det blev ingen vidare order. På slutet av sin yrkeskarriär, var Vogl konsult för Västtyska Steiner och en modern Steinerkikare som man kan köpa idag är häpnadsväckande lik Nifekikaren från 1963.
Även om Nife inte tillverkade några kikare längre, fortsatte man att producera optiska instrument för försvaret men även för den civila marknaden. Detta skedde först i konkurrens med rivalen AGA men efterhand som den internationella marknaden hårdnade satsade firmorna mer och mer på samarbete. 1977 blev Nife, namnet hade 1968 ändrats till Jungner Instruments AB, uppköpt av Bofors och firman fusionerades med AGA. Verksamheten flyttades till AGA´s lokaler på Lidingö. De firmor som idag förvaltar arvet efter Nife och AGA heter FLIR Systems Optronics (som gör avancerade mörkerkikare) och Saab Tech Electronics. “
|
